Tittut, jag har flyttat!

Tittut!

Då har jag flyttat från mama till egen domän som ni kanske märkt och det känns väldigt skönt måste jag säga. Styra och ställa lite mer själv, vilket jag behöver i livet just nu. Skriva om saker, högt och lågt. Sorgligt att eran med mama är slut men jag är evigt tacksam för dom två åren tillsammans. Jag har växt väldigt mycket med mama och är så glad för er som fortfarande läser min blogg. Gamla som nya läsare!

Så hur går livet?

Foto: Copyright 2019. All rights reserved.

Upp och ner vill jag säga. Jag mår fortfarande kasst emellanåt. Det är en hel del som tynger ner mig. Men jag jobbar på det och jag har börjat sätta gränser för mig själv. Saker och ting biter inte på mig längre.

Och i morse fick mammahjärtat en riktig smäll.

Barnen ska åka iväg med sin pappa över helgen och vi kommer inte att ses på mer än en vecka, så morgonens lämning var nog den svåraste på väldigt länge, för alla oss tre. Viggo var så ledsen, han grät. Att lämna honom på det viset var fruktansvärt jobbigt. Mitt mammahjärta gick i tusen bitar. Lika tufft var det när jag lämnade Ines. Förskolans vinkfönster fylldes med Ines tårar och jag grät cyklandes till jobbet.

Jag saknar dom så himla mycket just nu och önskade att dom låg här bredvid mig. Önska att vi kunde ha helg tillsammans.

Det här inlägget kanske inte blev det mest fartfyllda inlägg men jag vill säga hej till er och jag vill även säga att jag kommer inte sluta blogga. Jag vet inte hur ofta jag kommer att posta, jag tar det som det kommer och just nu känns det som en bra start.

Tack för er – stor kram!

  1. Lena skriver:

    Skönt att höra! Gillar din blogg<3 Som följare känns det som jag börjar ge upp lite… Gått in varje dag. Önskar dig god jul och ett gott nytt år!!

    1. Hej Lena!

      Åh ge inte upp <3 KRAM!

  2. Sanna skriver:

    Tack, för att du delar ”livet” på ett sånt ärligt sätt. Separerade för tre år sen och det kan fortfarande kännas tungt och hade inte erfarenheten hur mycket annat som kom av det. Upplever det som att om mitt inre var ett pussel så slängdes alla bitarna rakt upp i luften och ingen av bitarna passar på samma sätt som innan. Vad jag vill säga med det är att vilken inre resa det blivit..Idag ser och känner jag dock hur mycket mer ”jag” jag blivit och en stolthet över styrkan som kom med det men lätt, nä det är det inte även fast tiden gör det så mkt bättre. Stor kram till dig och hoppas tiden springer denna vecka så du snart har dina småttingar hos dig igen. ❤

    1. Tack själv för att du skriver och delar med dig! Men jag känner med dig, exakt så är det. Den känslan av att man växt som person av separationen – helt otroligt! Är glad att det hände idag för annars hade jag inte fått vara med om den här resan som jag gjort nu.

      Stor kram till dig! <3

  3. Zara skriver:

    Alltså IGENKÄNNINGEN!!! Fy fan så ont det gör. Även om vi inte känner varandra så skickar jag den STÖRSTA kramen. Brukar gråta ut riktigt ordentligt och luta mig mot dessa ord
    mörker är brist på ljus, när ljuset kommer tar mörkret slut, så var inte rädd, var inte rädd, var ljus.
    Allt gott och var stolt över dig själv och dina fina barn som finns för varandra❤️

    1. Tack så himla mycket Zara, uppskattar att du skriver! <3 KRAM

  4. Face skriver:

    Ja livet går verkligen upp och ner 😏 Men jag ser framemot dina inlägg!

    1. Tack kära du! STOR kram!

  5. Agnethe skriver:

    O vad härligt att höra av dig. Ja livet ät tungt ibland.vet att du gör det bästa du kan.

    1. Så glad jag blir av din kommentar! Känns skönt att vara tillbaka, sen får jag se hur mycket det blir såklart. Men härligt att du hänger kvar! <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..