ANNONS

Vill skrika men det går inte

/

Det är så löjligt egentligen men igår blev det extra tydligt. Ensamheten. Något jag överhuvudtaget inte är men känslorna kom ändå över mig och det var inget jag kunde hejda. Känns till och med värre idag.

Jag hatar dessa dagar, när deppkänslorna kommer som ett brev på posten och rör om. Känslan av hopplöshet och ensamhet. Tårarna rinner, gråten sitter som en klump i halsen och jag känner mig svag.

Värsta känslan. 

Mina känslor blev förmodligen mer tydligare efter igår när man såg allas flöden fullsmockade med pusspuss-bilder. Missunnar ingen det här men det blev svårt för mig att anpassa mig på något sätt och jag kan inte dra fingret över det. Kanske för jag tidigare alltid levt i långa förhållanden? Och att jag grund i botten är en äkta romantiker? 

Återigen, hatar den känslan när man bara vill skrika ut allt men det går inte. Känner någon igen sig? 

Ibland är jag lika lycklig som olycklig – hur fan går det ihop? 

Jag kan bli så arg när dessa känslor sväller över, när jag inte kan kontrollera dom. Jag är ju inte ensam. Jag har mina kids och dom är det finaste, mest underbaraste och bästa jag har. Mamma och pappa hjälper mig i vått och torrt. Mina vänner torkar mina tårar och skickar alltid pepp-sms till mig. Och ni, ni förgyller mina dagar med fina kommenterar och hjärt-likes. 

Finns det något som att alltid känna sig lycklig, vara glad och på topp? Då menar jag alltid… som i varje dag? Jag har svårt att tro på det men vad vet jag, jag är ingen expert. 

Livet kanske kommer vara som en berg och dalbana?

7
61

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00