Hur hinner jag med allt?

Dom veckorna jag har barnen kan det ibland kännas lite mer h e k t i s k t än andra. Lite fram och tillbaka, hitan och ditan men helt klart på gott och ont. Jag klagar inte. Det vill jag klargöra, vill mer bara berätta mina tankar för er.

Så hur tusan hinner jag med allt?

Ja, det vet jag inte själv ibland. Men jag är jäkligt tacksam för mina föräldrar som varje gång jag frågar ställer upp för mig och kidsen – utan dom alltså. För mina vänner, dom är värda en guldstjärna hela högen. Mina småttingar, vad hade jag gjort utan dom?

För att jag har det jobbet jag har. För att jag har ett sådant starkt tålamod. För att jag har styrkan. För att jag är målmedveten. För att jag är driven och att jag hinner med allt med oftast ett leende på läpparna.

Och går det rent och helskotta… ja då tänker jag tillbaka, vad gick snett, klura ut för att göra det annorlunda till nästa gång.

För mig är det också superviktigt att göra så mycket som möjligt själv. Det är då jag växer i min mammaroll och som egen individ. Jag får hela tiden lära mig att inte vara beroende av någon annan, något som speglat mitt vuxna liv ganska mycket tidigare.

Som till exempel att ta sig runt på min cykel runt halva stan är en sann bedrift och en svettig sådan. Men jäkligt go vardagsmotion. Det är upp och ner, tunga backar, långa raksträckor och motvind… för det mesta. Men jag gör det, och jag gör det i alla väderstreck.

Det är hämtning av båda barnen, det är sena hockeykvällar, ibland är vi inte i säng förrän vid tio-tiden men det går an. Och på mina veckor har vi en plan jag och kidsen, vi gör det till vad det är. Vi hjälps åt och tar hand om varandra… och ja, Ines kan vara en liten pain-in-the-butt ibland men det är bara att bita ihop och dra det lasset.

Hockeyn betyder väldigt mycket för Viggo och att vara där för honom fullt ut är väldigt viktigt för mig. Jag älskar att han älskar det så mycket. Viggo är så driven när det gäller hans sporter, både hockeyn och fotbollen. Det är grymt att se, grymt att få uppleva som mamma.

Ibland kan jag vara sämst på att peppa mig själv men idag ger jag mig en klapp på axeln och det borde alla ni mina kära läsare göra – ger er själva en jäkligt go varm klapp på axeln!

Ni är grymma! <3

  1. Sara skriver:

    Allså kvinnor klarar allt. Så starka! Men ekonomiskt då, hur fixar man det ? Man kan ju inte trolla fram dem. Lön, kanske bostadsbidrag. Men räcker de? Eller det är också något man bara fixar? ❤️

  2. Frida skriver:

    Från en (ensam-)enastående mamma till en annan: f-n, vad bra vi är! <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..