NU HAR VI BERÄTTAT

DSC_2013
DSC_2005

En längtan växte fram när vi bokade vår resa i februari och vi började planera smått tillsammans. Men det växte också fram en nervositet och en tanke som grodde större för varje dag som gick. Hur lägger vi fram det här för barnen? Hur säger vi det framför allt till Viggo som är mer medveten än Ines. Vi bestämde oss för att vänta tills i går kväll.

Ines, hon lullade mest runt och bet på sin tandborste men Viggo, där skedde det något annat. Han blev väldigt ledsen och chockad. Han grät och där kom många frågor. En fråga som vi anade att den skulle dyka upp – ”men varför får inte jag följa med?” Det tog hårt i mitt hjärta. Jag fick dåligt samvete och det har jag fortfarande. Min lilla Viggo, mammas älskling. Jag och P förklarade för honom, att vuxna ibland måste ta en paus från jobbet och samla på sig ny energi för att orka med nya spännande dagar som väntar. Viggo grät fortfarande. Vi gick alla in och la oss i stora sängen, tog tag i en Alfonsbok, läste tillsammans och bara myste.

I morse vaknade vi utvilade och Viggo kändes faktiskt helt ok. Han var pigg och hans röst var glad. Jag vet inte om han riktigt, på riktigt förstår att vi ska åka. Två veckor kommer att kännas länge för dom båda, tror jag. Men jag är glad att tekniken är så utvecklad som den är idag – facetime, push & play!

Jag tror vi gjort rätt i vårt beslut med att faktiskt vänta med att berätta. Fanns liksom ingen mening att berätta det flera månader innan och bara låta barnen gå och vänta på att mamma och pappa ska sticka iväg. Ja, men det känns en aningen skönt nu och spänningen har släppt. Mhm, det blir bra det här 🙂

  1. Her-re-gud vad är det för fel på folk!? Klart ni ska åka iväg tillsammans och klart att ni ska unna er två veckor om ni kan! Det måste ju vara absolut det bästa för barnen att föräldrarna får lite kvallétid tillsammans och kommer hem glada, utvilade och kanske till och med liiiiite mer kära.

    Ha det bäst på resan!

    1. Åh men tack kära du för dom fina orden! Värmer i hjärtat 😀

  2. Anna skriver:

    Måste också säga att jag är förvånad över att ni väljer att åka bort så länge som 2v från barnen. Speciellt lilla I som är så liten och inte har nån tidsuppfattning. Vad hände med en liten helg på tu man hand när barnen är små?

    1. Hejsan Anna,

      Du får gärna läsa svaret jag givit till Sara ovan, så förstår du varför vi gör det.

      Ha en fortsatt bra dag!

  3. Farmor skriver:

    Så söööt och superbild på Viggo

    1. Jag vet farmor 😀 Finaste Viggo!

  4. Sara skriver:

    Jag kan inte förstå hur man kan vilja/välja att åka i väg i hela 2 veckor från sina barn. Vem gör så?
    Egoister.

    1. Hej Sara,

      Självklart hade vi velat att Viggo och Ines skulle få följa med på den här resan men nu bestämde vi oss för att göra resan på tu man hand, eftersom vi aldrig (aldrig) gjort något sådant. Vår älskade Viggo kom till våra liv väldigt tidigt så därför har jag och P aldrig haft någon chans att kunna resa tillsammans och upptäcka världen, vilket vi älskar. Ja och sen kom ju charmtrollet Ines också (ännu mindre tid för varandra).
      Vi har dom bästa mor och farföräldrarna som hjälper oss med våra barn så ofta som dom kan. Och det är just det dom ska göra nu. Våra barn ska tillbringa tid med personer dom känner sig trygga vid, personer dom har respekt för och personer dom älskar. Vi vet att dom kommer att ha det toppen när vi är borta – ingen tvekan.

      Vi lever med våra barn 365 dagar om året, vi har det bra. Vi är världens bästa och finaste familj alla fyra tillsammans. Men ibland måste två föräldrar få ensam tid också. Det här gör vi för oss. Du kallar oss egoister? Är det särskilt snällt tycker du? Jag förstår faktiskt inte denna agg och helt ärligt känns det konstigt att behöva förklara mig för dig, men jag gör det ändå.

      Ha en fortsatt fin måndag!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..