Jag har funnit ett smultronställe, ett ställe jag kommer att hänga på i sommar. Njuta av den där antipastin, gudomligt goda pizzan från deras vedugn och skölja ner det med ett riktigt gott rödpang.

Jag har varit här förut men den här gången var något alldeles extra, då jag fick uppleva deras miljö med min bättre hälft och visa honom det för första gången tillsammans med goda vänner till oss.

Skåne har sina places, och det här ett måste att besöka hörrni.

Deras lummiga vackra trädgård får dig att drömma dig bort till en pittoresk restaurang uppe bland bergen i Italien.

Det andas utomlands, vilket jag faktiskt börja längta efter nu. För två år sedan levde jag typ i en resväska och sen kom corona… och nu börjar jag smått sukta efter att få se världen och få åka på en första resa tillsammans med honom.

Och här har ni den pizzatokiga vinhaggan själv – tjejen som njuter av det goda i livet.

Tack för helgen, den får fem lerkrukor av fem möjliga!

Jag minns det som igår.

Långa flörtiga telefonsamtal om kvällarna, på bara en vecka kändes som jag känt dig i månader. En kväll bjöd du ut mig med ett inbjudningskort och allt, idag för exakt ett år sedan.

Väldigt förväntansfullt och pirrigt att lämna våra old-school samtal till att faktiskt träffa dig för första gången. Tusen tankar spann som katten.

Du mötte upp mig på Sundstorget och gav mig en stor varm kram, påpekade att jag var sen och skratta. Jag minns din doft, ditt leende, din stil –  det var något utöver det vanliga.

Solen kisade mellan husen, skratten ekade högt. Första stoppet, en drink på det nya coola balla stället i stan. Nervositeten var på topp. Vi satt nära, att telefonsamtal nu hade gått över till att faktiskt se varandra djupt i ögonen och diskret men avsiktligt vilja nudda varandra.

En promenad bort till en stadens bästa restauranger. Ett bord för två, längs med väggen avskilt. Två hungriga och törstiga själar dreglandes över valmöjligheterna på menyn. Du ville ha allt för du älskar mat och vin lika mycket som mig. Fyra, fem sex rätter slank ner med ett fantastiskt vin du valt ut till oss för det är sån du är – min egen sommelier.

Du charmade mig med fina komplimanger och passade på att ta min hand och smeka den ömt. Jag kunde inte sluta le, du fick mig att känna mig avslappnad och trygg.

Efter den kvällen har vi varit oskiljaktiga och idag ett år sedan är jag stolt och lycklig över att få vara din flickvän och bästa vän.

Är tacksam för att du alltid ställer upp för mig och finns där för både mig och mina barn. Är tacksam för att du skyddar mig, för att du sätter ner foten när något är fel.

Är tacksam för att du har energi till att klara av mina djupa dalar och höga toppar. Att du visar dina känslor och att vi kan prata om allt.

Är tacksam för din personlighet och hur du alltid får mig att skratta. Jag är tacksam för ditt sätt att se på saker även om vi kan ryka ihop finner vi i slutändan alltid en väg ut tillsammans.

Alfred, du ger mig den trygghet jag behöver.

Jag älskar dig min bästa vän.

Grillspett och brända korvar – grillsäsongen är igång och jag gillar det. Här firas det valborg hemma hos Arvid, Fia, katten Leif ute i Farhult i fredags.

God mat, gott sällskap och djupa diskussioner – gillar vi.

Upp och hoppa på lördagen för att ta Emma till Brödkultur som hon missat. Inget mig emot, kul att jag fick bli den första som introducerade henne för det.

Vi hade dessutom tur med vädret. Lutandes mot husväggen, ett stycke tallrik med mycket av det goda, skvaller och framtida planer njöt vi i varandras sällskap.

Plus att det var så mysigt att få se en liten bula växa fram på magen där – oh yes, bebis on the way!

Djärvt att bjuda på en salsicciapasta när en italienare kommer över på middag kan många tycka. Men vet ni, Antonio lassade på två hela portioner och var supernöjd med maten. Tack och bock för den.

Och dagen efter sa Ines till mig att det var hennes nya favoriträtt – alltså hur glad blir man inte då?

På söndagen var det kalasdags hos Liam som fyllde fyra år. Det var kak- och bullbuffé och jag tryckte nog i mig fyra kanelbullar på raken. Oh, yes bullar är en stor last i mitt liv.

Men vet ni vad det även fanns på kalaset, en hoppeborg!

Både Viggo och Ines var där i timmar, dom älskade det och var alldeles svettiga efteråt. Men jag förstår dom, jag blev ju själv lilla barnet när jag såg borgen – klart man är tvungen att testa så att den ”fungerar” som den ska.

Godingar, helgen får fem hoppeborgar av fem möjliga!